Första gången

Det är något visst med första gången, oavsett vad det är. Min första SUPtur glömmer jag aldrig.

Hemresan från Umeå till Malmö skulle först gå genom Sveriges inland, men rutten ändrades lite spontant och vi styrde kosan lite mer västerut. Vi körde genom jämtlands ståtliga skogar och fjäll, över gränsen till Norge och ett regningt Trondheim där vi spenderade första natten i ett tält vid Trondheimsfjorden. Vi hade förstås hoppats på storslagna vyer dagen efter men det trista vädret höll i sig och molnen låg täta. Då vi hade lite knappt om tid (rättare sagt 36 timmar tills vi skulle vara på fest i Malmö) hoppade vi in i bilen och började köra söderut. En norgekarta införskaffades på vägen, snart hade solen tvingat bort molnen och vi bestämde oss för att ta en avstickare ut till Tingvollfjorden.

Vägen ut mot fjorden var obeskrivligt vacker och kantades av små vattenfall av smältvatten från de omkringliggande bergen. Trots att det var mitten av juli kunde vi skymta snöfläckar här och var på bergssidorna.

Efter ett par timmar var vi framme i Sunndalsöra som markerade Tingvollfjordens början. Eller är det slut? Hursomhelst. Samhället var av det sömnigaste slaget, vi försökte hitta en trevlig plats att grilla lunch men fick ge upp efter en kvarts körning längre ut mot havet och inse att vi inte kunde lägga hela dagen här.

Efter en stadig lunch var det dags för en svängom på vattnet. Vi hade bara en bräda att dela på så Patrick körde först och jag försökte studera hans teknik så noga jag kunde. Vattnet var stilla och även om det såg ganska stadigt ut tog jag ändå på mig en våtdräkt för säkerhets skull, om jag skulle trilla i.

När det var min tur fick jag en kort genomgång och innan jag visste ordet av stod jag upp på brädan, vilken otrolig känsla! Jag fick kläm på paddlingen ganska snabbt, tack vare otaliga kanotturer i min ungdom, och på några enstaka tag var jag en bra bit från land. Utsikten var otrolig. Åt vilket håll jag än tittade var skyhöga berg, vackert insvepta i låga moln. Tingvollfjorden sträckte sig på ett majestätiskt sätt långt ut mellan bergen, till synes oändligt.

20130717_152410

Bilden gör tyvärr inte upplevelsen rättvisa, så ni får helt enkelt lita på mig…

Efter min jungfrutur bar det av tillbaka inåt landet mot E6:an igen, men på vägen kunde vi inte motstå att göra ett stopp till. Vi hade spanat in en ställe där vi kunde hoppa i en flod, paddla ett par hundra meter nedströms och ta oss upp igen. En gammal bro blev en perfekt utsiktsplats och här får jag nog säga att fotot gör upplevelsen rättvisa:

Nedströms

Som sagt, det är något visst med första gången. Eller andra också för den delen. Tredje också.

Okej, ALLA gånger jag stått på en SUP har känts speciella. Oavsett om jag försökt mig på att vågsurfa under alldeles för hårda förhållanden, paddlat med nyfikna sälar i Ljunghusen, kämpat mot både vind och strömmar i en kanal i Rio, stått på ett ben på brädan mitt i Dalby stenbrott, paddlat runt Malmö kanal den 14 december eller bara tagit ut en nybörjarkompis en halvtimme i Sibbarp. Lika fantastiskt varje gång, fast på olika sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s